Trädgårdsavfall kan nästan alltid komposteras och på så sätt behåller man näringsämnena och får bra jordförbättringsmedel.
Till gammal god trädgårdsskötsel hörde att ta vara på både trädgårds- och hushållsavfall, för att återanvända det som växtnäring och jordförbättring.
Detta är inte mindre aktuellt idag då vi både vill övergå till en miljövänlig hantering av avfall och vill odla på ett miljövänligare sätt. Komposten är en gammal beprövad metod att ta till vara det avfall vi själva producerar.
Naturens kretslopp innebär en ständig uppbyggnad och nedbrytning av det organiska material som ingår i växter och djur. För sin tillväxt behöver växterna solljusets energi, vatten, koldioxid samt enkla salter som finns i jorden. Växterna blir föda för olika djur, som i sin tur kan bli föda för andra djur. Förr eller senare bryts material från växter och djur åter ned och återgår till energi, vatten, koldioxid och enkla salter. Energin blir som regel värme, medan vatten, koldioxid och salter åter kan utnyttjas av växterna.
Nedbrytningen kan ske genom bränning (med eld), men sker vanligen stegvis genom naturliga biologiska processer i växter och djur eller i kontakt med svampar och bakterier. När nedbrytningen sker i eller på jorden eller i kompost talar man om förmultning.
Tag vara på trädgårdsavfallet!
Den stora mängden avfall, »sopor«, är ett av det moderna samhällets stora miljöproblem. Jättelika soptippar hotar att förorena sjöar och grundvatten i århundraden framöver. Om vi bränner soporna kan vi utnyttja sopornas energiinnehåll och minska sopornas volym, men riskerar i stället miljöproblem vid förbränningen eller när askan läggs på soptipparna. En stor del av soporna från parker, trädgårdar och koloniområden består av trädgårdsavfall. Detta kan nästan alltid komposteras, så att man slipper att få med det vid sopförbränning och på soptippar. Samtidigt kan vi själva behålla näringsämnena och få bra jordförbättringsmedel.
Handelsgödsel ger växterna de salter som växterna behöver, men förbättrar inte jordens övriga egenskaper. Kompostering innebär däremot att man hushållar med jordens näringsämnen samtidigt som man höjer mullhalten. Detta gör jorden bättre för växterna och mera lättbearbetad för den som odlar. Näringsämnena i naturlig gödsel och kompost frigörs dessutom successivt, medan handelsgödsel tillför näringsämnena i mera lättlöslig form, vilket medför större risk för att de rinner bort och förorenar grundvatten och vattendrag.
Tre sätt att kompostera
Det finns tre sätt att kompostera i en trädgård. Du kan välja mellan dessa metoder eller kombinera dem allt eftersom det passar. Med alla tre sätten behåller man växtnäringsämnena och förbättrar jorden:
Ytkompostering
Du kan lägga gräsklipp och löv under buskar, kring perenner eller mellan raderna i trädgårdslandet. Ett sådant lager om 5–10 cm kompostmaterial bidrar till att hålla jorden fuktig och att hålla tillbaka ogräs.
Samtidigt gynnas maskar och andra djur i jorden, som bidrar till att jorden blir porös. Efterhand som det utspridda kompost materialet förmultnar lägger man på ytterligare kompostmaterial.
Nergrävning
Mindre mängder trädgårdsavfall kan man gräva ned direkt i jorden på 10–25 cm djup under alla tider av året då det inte är tjäle. Grövre material hackas först sönder med spaden. Blanda kompostmaterialet med jorden så går förmultningen fortare. Kaffesump och teblad är utmärkta jordförbättringsmedel som man kan gräva ned.
Förmultningen i jorden kräver syre. Därför bör man undvika att gräva ned stora mängder på samma ställe eller att gräva ned kompostmaterialet där jorden är sank eller hårt packad.
Man kan gräva ned kompostmaterial på olika ställen där man har naken jord: under buskar, mellan rader av till exempel hallonbuskar och i trädgårdslandet. När man höstgräver bör man passa på att gräva ned färskt kompostmaterial (»gröngödsling«) eller halvförmultnat material från komposthögen. Även nedgrävning gynnar daggmaskar och andra djur som gör att jorden blir porös.
Komposthög
Det vanligaste sättet att kompostera innebär att man samlar kompostmaterialet i en hög eller i en behållare. Om komposten är torr sker ingen förmultning, så då och då måste man kontrollera att komposten är fuktig och vid behov vattna.
Förmultningen kräver syre; därför ska komposten inte vara allt för kompakt. Varva gärna löv, gräsklipp, blast etc. Även tunna lager av jord, gödsel, gammal kompost eller ren träaska gynnar nedbrytningen. Om komposten är stor och förmultningen sker snabbt blir komposten varm, vilket påskyndar förmultningen.
Om allt tillgängligt kompostmaterial är näringsfattigt (halm, vissnade löv, mossa och bark) kan det behöva tillföras näringsrikt material, till exempel träaska, dolomitmjöl, algomin, ben- eller blodmjöl, naturgödsel, urin eller liknande.
En kompost bör grävas om minst en gång per år. Blanda materialet på nytt och låt de minst förmultnade yttre delarna hamna inne i den nya komposthögen. Du kan då också passa på att gräva ned en del halvförmultnat kompostmaterial i trädgårdslanden eller sprida det som ytkompost (se ovan). För att få mylla krävs som regel att komposten ligger ett till två år, även om den har hållits fuktig hela tiden.
Ogräs
Ogräsfrön och ogräsrötter kan lätt spridas via komposter. Försök därför undvika att ogräset hinner sätta frö innan det komposteras. Om man har en varm kompost gror de flesta frön som hamnar inne i den varma komposten och oskadliggörs. Frön som ligger i den yttre svala delen överlever och gror lätt senare när material från komposten sprids på odlingsland och rabatter.
Rötter av kvickrot, maskros, kers och andra rot-ogräs kan också spridas via komposteringen, fast även de dör inne i en ordentligt varm kompost. Det är därför ofta bäst att låta ogräs rötterna torka i solen så att de är ordentligt döda innan de komposteras.
Skadegörare
Vi kommer aldrig ifrån att det finns bladlöss, svampar och andra skadegörare i våra trädgårdar. De flesta skadegörare dör om de grävs ned eller om de hamnar inne i komposten (särskilt om denna är ordentligt varm). Frukter med Monilia (fruktmögel) bör grävas ned ordentligt – där man normalt inte gräver – eller kastas i soptunnan. Detta gäller även andra växtdelar som är kraftigt angripna av svampsjukdomar, till exempel vid kraftiga angrepp av bladfallsjuka på bärbuskar.
Vissa sjukdomar – potatiskräfta och potatiscystnematod, klumprotsjuka på kål, – är mycket smittsamma och kan leva kvar länge i jorden. Kompostera därför aldrig jord eller växtrester som kan vara smittade!
Råttor, möss och sorkar
Tänk på att till exempel potatis, äpplen och morötter som har hamnat i komposten kan locka till sig råttor, möss och sorkar. Det är därför särskilt lämpligt att hacka sönder och gräva ned sådant kompostmaterial.
Det är ofta förbjudet att kompostera matavfall inom tätbebyggt område utan särskilda, godkända behållare. Ta reda på vad som gäller i din kommun.
Igelkottar och andra nyttiga djur
Igelkottar, grodor och paddor äter till exempel sniglar. Vissa arter av jordlöpare äter också skadegörare, liksom även tvestjärtarna. Humlor hjälper till med pollineringen av till exempel bärbuskarna. Spara en ordentlig lövhög för igelkotten att övervintra i eller att ha ungar i på våren! En komposthög eller ytkompostering gynnar även jordlöpare, humlor och andra nyttiga smådjur – men tyvärr också sniglar0
Kompostkvarn
En kompostkvarn mal eller skär sönder kvistar, smala grenar och blast. Man får ett poröst kompostmaterial lämpligt att ytkompostera, blanda med trädgårdsjorden eller varva med annat material i komposthögen.
Kompostbehållare
I varmkompost (året-runt-kompost) är temperaturen så hög året runt att ogräsfrön dör och nedbrytningsprocessen går fort. I varmkomposten kan man kompostera allt, även animaliskt avfall som till exempel rester från söndagssteken eller fiskgrytan.
Text: Göran Svanfeldt
I samarbete med Riksförbundet Svensk Trädgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar